Kökar museum öppnades av Kökar hembygdsförening 1988. Det är ett museum fyllt med bruksföremål från självhushållets dagar och visar ett annat Kökar, helt olikt dagens moderna samhälle.

Man förvånas över hur mycket dramatisk historia som ryms på denna förhållandevis  lilla ö. Men till största delen präglades livet förstås av vardagen! På museet är Kökars  historia starkt närvarande. Man levde främst av jakt och fiske, och visst har både  jakten och fiskartraditionen dröjt sig kvar i Kökarsjälen även om man inte lever av det  numera. 

På Kökars Museum kan du se, lära och uppleva hur Kökarborna levde förr. Museet är fyllt med gamla bruksföremål från Kökar.

Basutställningen är inrymt i Österbygge-Hellsö gamla skola från 1913. "Ett annat Kökar", visar livet på Kökar under 1800-talet fram till 1940-talet genom en fantastisk samling foton och filmer som berättar om kökarbornas liv och klädsel till vardag och fest från förr.

I huvudbyggnaden finns även den gamla kyrkorgeln från 1911, foton, gamla möbler och textilier. 

På museiområdet finns gamla byggnader bevarade, men även nybyggda hus i gammal stil.

Välkommen att ta en titt på museiområdet!

 

 

 

 

 

Katalogisering

Föreningen har anskaffat programmet Katalogen med stöd från Finlands svenska hembygdsförbund och har påbörjat digital katalogisering.

Hellsö- Österbygge skolhus från  år 1913

 

I början av 1900- talet fanns på Kökar en betydligt större befolkning än idag .

Skolplikten var införd och skolan i Karlby fylldes av elever.

Flattöbron  och bron  över Finnöström var inte byggda och eleverna i Hellsö och Österbygge undervisades i någon bondstuga hemma i byn. Elevantalet uppgick de flesta år till omkring 40.

Planerna på en egen skola i Hellsö- Österbygge väcktes.

Man sökte plats för skolbygget som kunde ge alla barn lika nära väg till skolan.

Det gick många år innan enat beslut för tomtmark klubbades.

 

År 1908 valdes Eufemia Fagerström till lärarinna i östra distriktet.Hon kom från Hitis skärgård. Barnen i Hellsö-Österbygge blev hennes  första  elever. Inget skolhus fanns. Barnen undervisades i olika gårdars kalla sal. Denna kvinna med skärgårdskunskap kom att i stor omfattning prägla kökarsamhället. Hon påverkade skolbyggets placering genom sitt gifte med Evesbonden som välvilligt donerade mark för skolan. En vacker plats med fin kökarnatur och egen strand med brygga. Genom äktenskapet, med Oskar från Eves, blev Eufemia  kvar på Kökar till sin pensionering. Hon skötte, vid sidan av skolarbetet, djuren på gården, hemmet och sina barn.

Arbete i skolans trädgård. 1925 donerades träd och buskar.

Många möten med kökarkarlarna och skolmyndigheterna behövdes, innan de husritningar som Eufemia skaffade från sina hemtrakter i Åboland, godkändes.

Skolan på Kökar fick därigenom en annan arkitektur än de skolhus som var vanliga på Åland.

En fara för trähusen på Kökar var den trägnagande  skalbaggen, husbocken. Hela hus förstördes. Stora åtgärder vidtogs för utrotning av baggen. Och man började bygga hus av sten.

 

ANTIKVARISKA KOMENTARER/KULTURHISTORISK VÄRDERING GJORDA AV ELISABETH PALAMARZ:

 

Skolhusets bottenvåning lär ha byggts för ändamålet 1911-1913. Det är inte känt vem som ritade byggnaden, men det är troligt att kan sökas på fastlandet (Åbo) Den ursprungliga byggnaden präglades av den på Åland ovanliga sammansättningen av vita fasadtegel (kalktegel från Pargas) med gråvit fogbruk som kontrasterar mot de röda byggnadsdetaljerna i form av fönster i rött tegel och sokeln i röd granit. Det arkitektoniska formspråket leder

 tankarna till jugendepoken och möjligen Lars Sonck.

Den fina trädgården anlades 1925 genom Erik Jorpes försorg. Pengar donerades av fiskköparänkan Emma Thomasson och hennes make Anselm Tomasson från Kökar.Trädgården sköttes inom ramen för skolundervisningen.

Övervåningen (och det brutna taket i trä) tillkom på 1930-talet och den harmonierar väl med den äldre byggnaden.

På trädgårdsfasaderna finns många initialer inristade i de mjuka teglen, bl.a B.E.E

(konstnären Bror-Erik Elfsberg, hemma från Kökar).

 

I Kökar kyrkas sakristia från slutet av 1800-talet finns arkitektoniska paraleller i form av de grunda, segmentbågig välvda fönsternischer som omfattas av obehandlade, röda tegel.

(Bomarsunds tegel?)

 

Skolbyggnaden är mycket välbevarad, både ut och invändigt, inte minst tack vare sin nuvarande funktion som Kökar museum. Byggnaden har nästan samtliga ursprungliga fönster (inklusive stora rutor av handblåst glas), dörrar, gamla golv, och spisar i behåll.

Inredningen av den övre våningen är dock senare  och den tillkom då småskolundervisningen blev aktuell (1930 tal). Till skolanläggningen hörde även en bastu (idag en torpstuga), fähus samt ett unikt utedass.

 

De kulturyttringar Kökar håller vid liv i dag startades av kulturarbetaren, lårarinnan Eufemia Carlberg:     Kurser i hemvård för kvinnor, Marthaförening, ungdomsförening med teater. En blandad kör som år 1925 reste till Åbo sångfest, med egen fana och alla damer iklädda kökarfolkdräkt. Inget föreningshus fanns, alla aktiviteter och fester hölls i skolans sal.

 

Vi kan knappt föreställa oss vilken betydelse för bygden, detta hus och Eufemia utgjorde under en tid då bildning och kultur spreds till alla i vårt land. Föreningar uppstod, aktiviteter inom kultur och bildning blomstrade, även på Kökar.

Hembygdsföreningen har en stark önskan att historiskt och kulturellt bevara detta hus för framtiden. Ett tidsdokument av stort värde för Kökar och den bildningens tidevarv huset representerar.  Den för Åland ovanliga arkitekturen sticker ut. Kökars första trädgård som bör iordningsställas vittnar om  initiativ för ett nyttigt leverne för barnen på Kökar. Bär och frukter var sällsynta i hemmen. Marken odlades för djurens behov. Därför fick skoltomten ta emot de donerade bärbuskarna och fruktträden. Och barnen lärde om odling, vilket har visat sig bära frukt. Vid de flesta gårdar finns idag en trädgårdstäppa med gamla träd och buskar.